Dan då jag blev stor
När jag va liten, då sjöng jag om rymden och att jag körde bil.
Jag körde på månen, helt utan tillstånd, utan körkort och utan bensin.
Så nu längtar jag tillbaka till den dan, då jag va liten,
då jag längtade till dan då jag blev stor.
Ja, nu längtar jag tillbaka, till den dan, då jag va sju år,
då jag längtade till dan, då jag blev stor.
Vi hade kaniner och undulater, när jag va liten.
Och vandrande pinnar och fågeln la ägg, fast det kom inga ungar.
Men då tänkte jag: När jag blir stor, då kommer jag förstå.
Men jag är samma lilla männska, nu som då.
Jag har kanske blivit större, lite klokare och så.
Men jag är samma lilla männska, nu som då.
När jag blev femton, då raka jag håret. Det blev alldeles svalt.
Och mamma sa: "Ska du ha på dej det där och ditt huvud är
ju alldeles kalt".
Vi hade en klubb på min vind, vi skulle rädda miljön och världen.
Och vi skrev artiklar och samlade pengar och vässade svärden.
Nu är jag tjufyra, på det tjufemte, snart trettifem.
Jag undrar om håret växt ut och om jag hittar hem när jag fyllt fyrtifem.
Och jag undrar om jag någonsin blir stor och kan förstå.
Om jag någonsin blir större eller starkare ändå.
Kanske längtar jag tillbaka till den dan då jag va liten,
då jag längtade till dan då jag blev stor.
Kanske längtar jag tillbaka till den dan, då jag va sju år,
då jag längtade till dan. Nu är jag stor.